kallperson

jag är 16 år
jag tycker om en massa saker
jag har hela livet framför mig
men just nu känns det som att allt går neråt
jag vägrar gå och lägga mig
för att det känns som om livet tar slut när jag vaknar imorgon
när jag mår dåligt så stänger jag in mig själv
för jag vet inte vad jag ska säga för att få folk att förstå
och jag tänker så jävla mycket, jävla filosof
jag trodde att en del utav mina vänner skulle stanna förevigt
men jag vet att det inte kommer att bli så
jag är så jävla feg, för jag vet vad som väntar bakom nästa dörr
jag vill inte vara i nuet, jag vill vara där, där allt var bra, där allt kommer att bli bra
på underbara ställen där man mår bra 24/7
men jag vet att livet inte är så lätt som det framstår

livet blir vad man gör det till
och jag är människa, i mess things up förfan
och det finns ingen som förstår, ingen





det är inte lätt, när det är svårt